Haparanda 20-21 april 2018

År 1918 – med en gräns till ett fritt Finland!

______________________

Den 6 december 1917 godkände Finlands lantdag den finländska senatens självständighetsförklaring.  En allmän oro orsakad av ekonomiska problem, brist på förnödenheter och socialistiska missnöjesyttringar spreds över landet. Finlands borgerliga regering gav generallöjtnant Gustaf Mannerheim i uppdrag att omvandla de borgerliga skyddskårerna till statens ordningsmakt, den ”vita” armén. Snart drabbade arbetargarden och skyddskårister samman.


Sverige erkänner Finlands frigörelse
______________________

Sara Frykman hälsar välkommen till Haparanda år 1918! Sara berättar: 

”Ett år när Haparanda får ett fritt Finland till granne. Ett år när stadens fyraåriga rusch inom transit, smuggel och resandeströmmar avtar. Ett år med ökade ransoneringar, paratyfus och höjda skatter. Men också ett år där framtidstron spirar.”

Kampen för ett fritt Finland!

Sedan 1915 hade finska män i hemlighet rest till Lockstedter Lager i Holstein för militärutbildning. De tillhörde Jägarrörelsen vars mål var att, på de ”vitas” sida, lösgöra Finland från Ryssland.

Under befäl av jägarkaptenen Friedel Jacobson anlände jägarna den 30 januari 1918 till Haparanda. Iklädda speditöruniform fördes de med AB Lars Krogius hästfordon till Torneå för att alliera sig med skyddskårerna från Kemi och Rovaniemi.

Hedersordföranden i Föreningen Preussiska Jägarbataljon 27:s traditioner, Brigadgeneral Asko Kilpinen berättar om jägarrörelsen:

”Den 20 oktober 1914 grundades rörelsen av 16 – 22 finska studenter… De första männen anlände till  Holstein i februari 1915. Sammanlagt deltog 1896 män i utbildningen. 1200 man följde etappvägen genom Tornedalen och Haparanda… 130 jägare stupade och 238 sårades vid striderna, främst i sammandrabbningen i Tammerfors”.

Brigadgeneral Asko Kilpinen berättar om jägarrörelsen.

Hälsning  till den finska ungdomen överlämnad av Föreningen Preussiska Jägarbataljon 27:s traditioner år 1975.

”Haparanda and the fate of the Austrian war prisonsers 1914–1918.”
”Haparanda och de österrikiska krigsfångarnas öde 1914–1918.”

Österrikes ambassadör i Sverige, Mag. Dr. Arthur Winkler – Hermaden. Han säger: 

”Österrike har en stor aktning för Sverige och svenskarna. Tack vare Sveriges otroliga generositet kunde sårade soldater, som hamnat i ryska beryktade fångläger, återvända till hemlandet… I centrala Wien ligger Schwedenplatz som ska påminna om denna händelse.”

______________________

Svenskarnas sympati för Finlands folk och självständighetssträvan var stor. Man menade att Sverige borde bistå den lagliga ”vita” regeringen i Finland. Sveriges regering vidhöll dock landets neutralitet. Föreningen Finlands vänner talade för en fristående trupp under eget svenskt befäl. Ett upprop för att värva frivilliga sändes ut över landet.

Upprop, Svenska brigaden
______________________

Den 2 mars anlände de första frivilliga till Haparanda /Torneå.  I Uleåborg erhöll de militärisk träning.

Frivilliga inom Svenska Brigaden på Uleåborgs station.

En grupp män ur Svenska Brigaden vid fronten.

Scen:

Till Finlands räddning och Sveriges heder .

Disponent Runnerström (Lars Suo) och disponent Unander (Kurt Westman)

Disponenterna Unander och Runnerström är ombud för Finlands vänner. De tar emot de frivilliga i Haparanda och Torneå. Uppdraget är svårt. De tvingas ofta ta till ad-hoc lösningar. De efterlyser en bättre organisation och tydliga rutiner. På stadshotellets café möter de löjtnant Ericsson och fänrik Lundberg, som skadats vid fronten.

Fänrik Lundberg och Löjtnant Eriksson berättar  osv.

Fänrik Lundberg ( David Boberg):

”Vi möttes av förödande eld, framifrån, från sidorna ——–av misstag från finska vita avdelningen som låg bakom gravstenarna. De trodde att vi var rödgardister. Ett bra tag låg brigadister och vita och sköt mot varandra.”

Löjtnant Ericsson ( Tommy Larsson):   

”Vi kände döden inpå oss varje minut. Överste Ausfeld var missnöjd. Var det felaktig ordergivning? Eller otränade och osäkra män? Vad orsaken än var upplevde vi fruktansvärda minuter och timmar.”

Vid striderna i Tammerfors led den Svenska Brigaden stora förluster. Minst 37 av Svenska Brigadens män stupade eller omkom på annat sätt. Den 22 april mottogs 25 kistor med de avlidna vid en högtidlig ceremoni  i Torneå och i Haparanda. De fördes med tåg till Stockholm där de hedrades, i närvaro av bl.a. konung Gustaf V, i Storkyrkan.

Kistorna med de stupade brigadisterna förs över Torne älv.

De stupade mottas i Haparanda. Kyrkoherde Karnell håller  tal.

Den 16 maj höll den vita armén i överbefälhavare Mannerheims åsyn ett högtidligt intåg längs Norra esplanaden i Helsingfors. Kriget var därmed slut.

Scen: 

Literatörer, granbakelser, beslagare, two-step på Maxim, rösträttskamp m.m.

Fyra goda vänner träffas på Stadshotellets café för att diskutera Haparandabladets rika flöde av nyheter och utbud. De talar bland annat om ”Literatörerna”, de nya spritmånglarna, vars verksamhet gör att Spirituosabolagets begärliga varor är slutsålda redan på förmiddagen.Haparandaskvaller. Gotta- Stina (Birgitta Aarnio), Fru Fagerlund (Oili Tuomenoja), Maria Lundström (Monika Westman), Hanna Ollinen (Elina Söderström)

Bristen på förnödenheter drabbar breda försörjningsområden. Ja, så gott som allt är satt under hård restriktion. Damerna diskuterar praktiska lösningar. Fru Ruona ansluter och redogör för de stränga ransoneringarna.

Fru Ruona (Leila Sieppi) redogör för de stränga ransoneringarna.

 

Frågan om kvinnors politiska rösträtt har återigen strandat. Fru Lundström, just hemkommen från Stockholm, ger en rapport från demonstrationen  på Gärdet i Stockholm.

Fru Lundström (Monika Westman) rapporterar om demonstrationen på Gärdet.

Scen:

Håll så rent som möjligt!

I januari 1918 konstaterades fall av paratyfus i Haparanda. Sjukdomen utvecklades till en svårbemästrad epidemi. Medicinalstyrelsens man, dr. Hans Leonard David  analyserar situationen och rekommenderar åtgärder för att stoppa spridningen.

I en intervju med Haparandabladets reporter uppmanar han haparandaborna att ta sitt ansvar och följa grundläggande hygieniska regler.

    
Dr David (Tommi Laurila) och HB journalisten. (Roger Keisu)

     

Röda Korsets invalidbaracker placeras i Tjärhovet nära epidemisjukhuset. År 1918 vårdas här 173 personer. 22 insjuknade avlider.

Desinfektionsanläggningen vid Hamnspåret flyttas till epidemisjukhustes närhet. Där inrättas också tvättanläggningen Lusitania

Scen:

De i Haparanda begravda krigsfångeinvalider hedras

Utväxlingen av krigsfångeinvalider avslutades i februari 1918. Från och med 1915 hade 63 463 krigsfångeinvalider via Haparanda återrest till sina hemländer. Under transporten dog 218 soldater. 205 kom från Österrike-Ungern, 11 från Tyskland och 2 från Turkiet. 1919 uppfördes ett Invalidmonument på Haparanda kyrkogård för att hedra de avlidna.

Vid en hedersceremoni vid invalidmonumentet hölls en betraktelse av kyrkoherde Juha Rauhala. Österrikes ambassadör i Sverige, Mag. Dr. Arthur Winkler – Hermaden, nedlade den Österrikiska ambassadens krans vid monumentet, Nedläggningen ledsagades av Mirja Tapios flöjtmusik. Ceremonin avslutades med psalmen” Vår Gud är oss en väldig borg”.

T.f. landshövdingen, Norrbottens län, länsrådet Johan Antti samt Österrikes ambassadör i Sverige, Mag. Dr. Arthur Winkler – Hermaden lägger ned ambassadens krans.

S. Frykman, Brigadgeneral A. Kilpinen med hustru Oili, disponent Unander (Kurt Westman), Österrikes ambassadör samt länsrådet J. Antti.

Final, konsert!

Lördagen den 21 april 1918. Solennitetssalen Haparanda Stadshotell.

Sång och musik, varvat med korta tal, bidrog till en högtidlig avslutning.

”Det blir bättre och bättre dag för dag.” Tommy Larsson/ alias Ernst Rolf och Niko Mäenalainen leder allsången

Visa Nordica

Tre sjungande systrar Slagner

  
Fyrtakt

Anna ( Jessica Innala)  och Julius (Tommy Laurila) avslutar sina anställningar på Stadshotellet, kära, rika och lyckliga! (Foto Paret)

Kören Melodonnat

Den lokale producenten och musikaliske ledaren Esa Rautiainen i sitt esse!

Utställning:

”Världens Nålsöga, Haparanda, 1914–1918”.

Under arrangemanget invigdes en utställning om det femåriga arrangemanget. Utställningen ses på Haparanda Stadshotell.

Invigning  av utställningen. Bandet klipps av Leila Sieppi, Lars Suo och Kurt Westman.

Sara Frykman berättar

I krigets spår

Händelserna i Finland 1918 var början till slutet på den väldiga trafiken till och från Ryssland. Gatorna var sönderkörda. Varusändningar och resandetrafik upphörde. Gulascher gav sig iväg. Många haparandabors dröm om rikedom försvann. Staden sålde hamnbaneanläggningen.  Försäljningsvinsten gick delvis till ett efterlängtat ålderdomshem. Även Handolinska bron, linbanan och poststationen ”Karungi utrikes” avvecklades.

Krister Jonsson, Föreståndare för utväxlingspostanstalten.

Oron för släkt och vänner på andra sidan älven hade släppt. Nya arbetsmöjligheter fanns vid den nya järnvägen och det nya stora lasarettet. Kaffe och tobak kunde köpas, det betydde mycket. Danspalatset Maxim var öppet och sommarteatern på Grankullen svarade för underhållning.

En världshistorisk epok var slut. Haparanda stad och haparandaborna hade slutfört sitt betydelsefulla uppdrag som Världens Nålsöga med heder och stor ära.

Tack!

Under fem år har fantastiska, varmt engagerade personer från Haparanda, Torneå, Västerås, Luleå, Helsingfors och Stockholm på ideell basis gestaltat de personer som levde och verkade vid gränsen under krigsåren. Åren 2017 och 2018 har musikern och mångkonstnären Esa Rautiainens kunniga ledarskap kompletterat och förstärkt berättelsen till en helhetsupplevelse.

Vi har alla, tillsammans med våra karaktärer anno 1914 – 1918, gjort en fantastisk historisk resa!

Ett stort och varmt tack till er alla!

Nedre raden fr. v. :Elina Söderholm, Jessica Innala, Sara Frykman, Leila Sieppi, Oili Tuomenoja, Monika Westman, Birgitta Aarnio
Övre raden fr.v.: Esa Rautiainen, Tommi Laurila, Kurt Westman, Tommy Larsson, Lars Suo.
(Roger Keisu och David Boberg är ej med vid fotograferingen.)

Ett stort tack till sponsorer och samarbetspartners som möjliggjort genomförandet av den femåriga berättelsen.

Ett stort tack till haparandabor och besökare! Ert uppskattande gensvar har hedrat det historiska Haparanda och glatt oss oändligt mycket i vårt arbete.

Stadens världspolitiska roll ska inte gömmas och inte glömmas! 

En permanent utställning, Världens Nålsöga , Haparanda,1914 – 1918, invigs  under hösten på stadens unika torg. Välkommen att ta del av berättelsen!

Sara Frykman f. Svanberg
Idégivare / manusförfattare

Källor arkivbilder och artiklar: Haparandabladet, Krigsmuseets arkiv, Postmuseets arkiv, Haparanda Stads Bildarkiv